Jonna Filippa Friman

Tjena tjaba hallo!!

Nu är jag är hem kommen från en underbar vecka i Frankrike. Vi har haft de jätte bra och lagom mycket att göra, inget stress och inte långtråkigt =) De känns väldigt skönt att ha avklarat VM debuten och dessutoon med bra resultat. Tävlingen var helt fantasktisk, en så fin anläggning med så många möjligheter. Banorna var en klass för sig =) De ända som inte var tipp topp var att de var långt från stallet till tävlings arenan, men de kunde vi leva med när de var så fint och när man bara har en häst är de inte jobbigt =p



På bilder ser man framridnings banan just när bilden togs på gick dressyren men den användes även till framhoppning på söndagen. I mitten av allt var själva arenan som vi både hoppade och red dressyr på. De var en härlig känsla att rida på en så stor arena bland allt folk.



De här en är bild över en liten del av en jätte stor galoppbana, där även start och mål var för terrängen. De var väldigt vakert på kvällen när de var mörkt och ljuset från stan bakom lyste upp över banan.

Åter till min ritt! Jag börjar med dressyren som jag red på torsdags eftermiddagen. Hon kändes väldigt fin och avslappnad på framridningsbanan, jag blev själv lite fövånad över hennes beteende men glad att de var på de hålet! Men sen tio minuter innan man fick gå in på banan så fick man va på en egen plats och finslipa på de sista. Där kände jag bara att jag fick bomb under mig! Kimberley började små bocka och var irriterad över min frack (som hon aldrig har bryt sig om innan) men de fanns inte så mycket att göra med så kort tid så jag försökte göra de bästa av situationen. Jag kom in på arenan och kände hur Kim började spänna sig, men ändå höl hon sig lugn fram till första hörnpasseringen rakt framför domarna. Där kom ett sprong rakt upp i luften och sen börja galoppera på stället, de var bara att le och rida vidare. Sen kom nästa hörn där hände samma sak, då tänkte ja de här kommer sluta i katastrof. Men sen höl hon sig på mattan och gick en riktig fin uppvisning., Är väldigt nöjd med henne, att hon kunde lugna ner sig och tänka på annat =) Men de blev inga strålande poäng i alla fall, men är jätte nöjd. Tyvärr har jag inga bilder än men hoppas att de kommer så småning om!!

Bjuder på en bild i från stallet hemma, de är Kathi och Kimberley som myser i boxen! (Kathi var med och hjälpte mig och Malin under veckan i Le Lion)

Sen väntade terrängen...... Jag var väldigt nevös inför dettá moment! Hade gott banan minst 4-5 gånger, så nu var jag säker på min plan genom hela banan. Minuterna innan jag skulle gå ut i terrängen var fruktansvärda, men så fort klockan räcknade ner från tio sekunder så var jag helt fokuserrad på vad jag skulle göra och hade inget annat än banan framför mig klar i huvudet.

Jag var i väg, nu fanns de ingen tvivel i tankarna nu var de bara att köra järnet och har roligt =)

Och roligt de hade jag de kan jag lova!!!! Kimberley viste precis vad hon skulle göra och tyckte de var jätte roligt ute i skogen, lite för roligt på vissa ställen tyckte jag men de lösta vi utan problem. Att komma i mål efter en sådan bana och veta att man är nolla de var helt otroligt.

De här är andra vattnet ett av de svåraste hindrena. Jag har bilder på alla hinder så för den som vill se mer är de bara att höra av sig!

Här är hinderat jag hade mest respekt för, här ser man baksidan av de. Man red upp på taket sedan var de 2 meter djuplandning i en nerförsbacke 5 galopp språng fram till en väldigt smal tårtbit.

Här står jag på taket och tar bilden, alla som vet att jag är höjd rädd förstår att jag hade svindel när jag stog där uppe och tittade ner. Men de var bättre när jag satt på häst konstigt nog!!!

Här är ännu en bild nerifrån!

Nu återstod bara bara banhoppningen, vi hade hoppat lite några dagar tidigare och då kändes Kimberley väldigt fin och hoppade avslappnat. Men jag hade inga stora förhoppningar, jag viste att de var en stor och svår bana och hästarna reagerar på all public när dom kommer in. De kändes väldigt bra på framhoppningen allt stämde bra och jag var lugn. Så sammanbiten och fokuserad som jag var innan jag red in på arena de har jag aldrig varit. Var jätte nevös men ändå kände jag mig lugn på samma gång, bara jag red efter min plan kunde jag fixa de tänkte jag. Och alldeles riktigt, jag gick i mål med noll fel i unghäst-VM, den viktigaste tävlingen på året. Kan inte beskriva med ord hur lycklig jag var när jag lämnade banan =)

S-Kimberley och jag slutade på en 22 plats på unghäst-VM 2009 i Le Lion är verkligen helt nöjd med min och hennes prestation.

Tack Kimberley för detta året! Vill också tacka Malin och Kimberleys ägare Hans som har låtit mig rida denna fina häst =) Kommer sakna henns galna på hitt!!!

I går hade tjejerna lagat mat till mig som en liten avskeds middag, de var verkligen jätte gott! Tack så mycket alla!! I dag blir de sista utgången med tjejerna, sen blir de hemfärd i morgon! Kommer sakna tyskland JÄTTE mycket de lovar jag, men de ska bli skönt att komma hem och ta hand om allt där hemma och försöka starta upp nått eget. Detta år hos Malin har get mig hur mycket som helst kan inte beskriva hur mycket som jag har lärt mig, allt i från de små knepen till att rida stora mästerskap!

Med denna blogg blir det de sista jag skriver här i från Tyskland, hedan efter kommer de handla om hur de går för mig och mina hästar hemma i Sverige på Stall Stommen! Hoppas ni fortsätter att läsa =)

Tusen Tack till alla än en gång, detta är ett minne för livet!!