Jonna Filippa Friman

Några tävlingar
Just nu är vi mitt uppe i tävlandet, de är tävlingar varje helg och ibland på onsdagarna för de ungre hästarna. Jag har hunnit rida två terräng stater med Loppan. De har gått bra men är inte helt nöjd men våra insattser. Vi började med en VL i Bad Segeberg, de motsvarar en svensk nationell CIC*. De blev en bra dressyr för att vara Loppan, i banhoppningen blev de tyvärr ett nerslag. Kan hända när man äntligen får komma ut på de stora gräsbanorna, som Loppan tycker är väldigt roligt. Terrängn var vi felfria med en väldigt bra känsla.

Var även i Bad Segeberg med Franky Boy, en 6-årig valack som jag ska tävla några tävlingar med denna säsongen, ska bli jätte roligt. Med honom red jag en VA, ungefär som en Lätt klass i Sverige. Vi fick de bästa straffen i dressyren nämnligen 36 straff, men även Franky tyckte de var roligt att komma ut på en stor gräsbana så de blev tyvärr ett nerslag för honom också. Terrängn gick stålande så vi hamnade slutligen på en tredje plats. En bra debut tycker jag!
      

Sedan var jag och Loppan i Bredeneek och red årets första CIC**. Dressyren var som vanligt Loppan ser spöken runt varje hörn så vi fick inte några lyssande poäng, men är nöjd för hon var väldigt fin på framridningen så de är bara att tävla på så hon lär sig att de inte finns spöken. Hoppningen var fin fast ett retligt nerslag. Sen kom terrängn, som var fin och väl byggd. Hon  var jätte fin tills vi kom till hinder nummer fem där vi fick ett jävligt dumt stop som jag var irriterad över väldigt länge. Om jag tänker efter är jag fortfarande arg över de, kan inte riktigt släppa de. Men men vi kom över sen och fortsatte banan runt, utan problem.

           


Helgen efter gick lasbilen till Bordesholm med S-Kimberley ett 7-årigt sto. Detta var min första stat på henne jag viste att hon kan bli spänd och lite galen på tävling så jag hade inte så höga krav på vår debut. De blev en väldigt lugn dag för mig, det är inte jätte ansträngande att ha en häst med sig på tävling. Väldigt skönt och fin väder var de också så ja passade på att sola mina vita ben. Dressyren blev som ja trodde spänd och okoncentrerad, banhoppningen var inte bättre blev tillslut två rivningar. Men sen kom terrängen där Kim gick som ett skott fram över stock och sten, de blev en felfri runda. Till min förvåning senare på kvällen när Malin tittade på resultaten, kom jag precis utanför placering. Så nu väntar vi bara på nya äventyr!